niinaliindberg

 

 

hej lördag :) sitter med blekning i håret o lyssnar på underbar musik :)

gitarren mot slutet ger mig rysningar <3

 

 

 

den 12/2-13 kom ett litet underverk, för det är precis vad man kan kalla det.

det började med att jag och ida var ute och åkt runt 10 på kvällen, vi var påväg till stugan för att sova där.

vid trödje körde vi rätt in i ett litet rådjur :( skit läskigt och bilen blev lite mosad i fronten. efter jägaren kommit och tagit hand om rådjuret åkte vi direkt hem till stugan för att sova och under bilfärden dit fick ida ont i magen.

tänkte inte mer på det men vid kl 3 på natten satte hon sig upp och sa att vi va tvungna att åka in till akuten för att det bara blev värre och värre. sagt och gjort, in i ilfart åkte vi och väl där fick vi vänta på en läkare som trodde det lät som njursten men hon fick hoppa upp i gynstolen ändå och göra ultraljud som inte gick så bra.

jag gick runt utanför rummet där dom var och hoppades på njursten men när dom var klara blev det direkt upp till förlossningen för att göra ett bättre ultraljud för hon var gravid och antagligen fullt gången och var påväg att föda.

väl där uppe fick vi klarare besked och det var bara att flytta ida till ett förlossningsrum där hon fick byta om och lustgas. vi kom väl in där runt 5 på morgonen.

jag var orolig, rädd och vela bara att det skulle vara en dröm! yr och varm, kände att jag skulle svimma flera ggr om. stod där vid ida och fläktade med en mapp av nåt slag, de hade jag gjort sen vi kom in på akuten vid 3, snacka om träningsvärk i armarna. tjatade på barnmorskorna att ge henne epidural (vet ej hur det stavas) men det skulle tas prover och så men sen skulle hon få...

trodde vi, 06.38 var hon ute, dom hann aldrig sätta nå epidural... allt som allt hade det gått ynka 8 timmar från att hon började få ont i magen tills bäbisen var ute. blir jag gravid nångång HOPPAS jag verkligen att det går lika snabbt för mig också! therese fick klippa navelsträngen... hon kom nästan alldeles precis innan ida skulle börja krysta. tack för det, hade jag stått där ensam hade jag garaneterat svimmat.

moderkakan vela inte komma ut så det blev operation.. usch stackars ida va rädd hon var :( jag börja gråta..

men det gick bra.

 

usch och fy va mycket tankar man hade i den stunden när bäbisen låg där och skrek i idas famn.

vad händer nu? vad säger vi till mamma o pappa? lägenhet? kläder? blöjor? leksaker? hur gör vi?

 

therese ringde mamma som var på jobbet. hon måste ha fått den största chock man kan få för hon la bara på luren. jag ringde upp och frågade om jag skulle komma och hämta henne? hörde knappt vad hon sa men jag åkte iaf hem och skulle hämta henne men då var pappa där och körde mamma dit ist och jag åkte till stugan för att hämta hundarna.

när jag kom hem slockna jag direkt sen åkte pappa o jag och köpte bebiskläder :)

senare på kvällen åkte jag och bytte av mamma på sjukhuset och jag har varit där sen dess (men nu är vi hemma, kom hem för ett par timmar sen).

ida har fått en MASSA kläder och behövliga saker av kusin cissi :) verkligen JÄTTE snällt :) räddaren i nöden!

men lite newbie kläder från kappahl måste vi ju köpa! ÄLSKAR deras bäbiskläder, SKIT FINA!

 

det går iaf väldigt bra med Thea :) ida är jätte duktig! hon kommer klara det här galant!

fattar inte bara hur en viss person tänker och beter sig :@ IDIOT!! man säger inte såna där saker!

en mogen och BRA kille skulle ställa upp, inte säga "adoptera bort henne!"... fyfan...

men visst, fortsätt ditt TRAGISKA liv du, du fattar inte vad du missar och du kommer garanterat ångra dig i framtiden! men kom fan inte och kryp då...