niinaliindberg

haha hon är fan härlig hon tycker jag :D:P hon är ju gravid nu och efter att ha sett och lyssnat på hennes tankar kring det och läst i hennes blogg så känner jag igen mig så mycket i det hon känner. den dagen jag också blir gravid (när nu det kommer hända) kommer jag känna exakt samma sak, jag känner så redan nu till och med.
tanken på en bäbis i magen är äcklig, att det ska ligga något i min mage som lever på mig som en parasit gör mig äcklad och livärdd! kan inte förstå hur andra tjejer kan tycka att det är något mysigt, fantastiskt och spännande!
och sen ska vi inte tala om förlossningen. fyfan vilken smärta. inget vackert i det alls!
här kommer något roligt hon skrev, kissade nästan på mig:

"Igår kändes det bra att vara gravid i deras sällskap. När samtalsämnet byttes och det glatt berättade för mig lite för ingående hur det går till att föda barn ångrade jag mig igen. Det där tänker jag inte vara med om, men å andra sidan behöver jag inte tänka på det på ett halvår och jag är inte den som stressar upp mig i förväg så jag får bara hitta en lösning till det problemet. Men när det blir dags för mig att föda så har de säkert kommit på nåt supermedövningmedel så jag inte kommer att känna varken spruckna analhål, sönderslitna blygdläppar eller jobbiga värkar. Så blir det." 

HAHA :D
fast den dagen jag är gravid kanske jag känner och tycker något helt annat.
men just nu känns tanken på barn och graviditet äcklig, läskig och så inte mig :P
så där har du ida, det blir inga barn gjorda här på ett tag!
sen hitta jag lite mer:

"Vi fick bekräftat att jag är gravid och vi fick se det lilla hjärtat i min mage som slår fort fort fort. Bingo filmade och skuttade av lycka, jag var inte alls lika road. Jag sa till sköterskan att jag tycker att det är äckligt och obehagligt att det ligger något genomskinligt i min mage med hjärtslag och hon sa att jag inte får säga så högt. ”Man säger inge så”, sa hon. Hon känner tydligen inte mig. Jag säger exakt så. ”Det är något fantastiskt som sker i din kropp”, sa hon. Det känns inte alls fantastiskt. Det känns äckligt och skrämmande och obehagligt. Inte alls kul på något sätt."

och mer:

"Hur ska detta gå? Jag som inte gillar barn!" Frågan som alla ställer. Vad ska jag svara på det? Jag har inte en jävla aning om hur det här ska gå. I värsta fall har jag ju Bingo, syrran, mamma och Nova som gärna tar hand om bebisen så det ordnar sig nog. Jag vill be er trogna läsare om ursäkt för att jag inte har berättat för er tidigare, men jag har inte riktigt fattat själv att jag är på tjocken. Jag förstår fortfarande knappt att jag har något växande i min mage trots att vi varit på muffultraljud och jag till och med har en bild på ufot på kylskåpet."